Vi tog oss runt, trots mörker!

Ibland är jag envisare än många andra, eller kanske till och med ganska ofta. I dag på morgonen tränade jag zumba och efter arbetet hade jag planer på att ta mig en pw-runda tillsammans med Maja i skogen. I normala fall så brukar det vara ganska mörkt vid den här årstiden när jag kommer hem från jobbet, men i dag var det relativt ljust så jag tänkte såklart att vi hinner runt på vår 4 km runda om vi snabbar oss på. Påpälsade gick vi med snabba steg mot skogen och väl en bit in på den vägen så blev det mörkare, mörkare och mörkare. På bara några minuter var de ljusa helt plötsligt utbytt mot en mörk skog! Jag fick halvt som halvt panik och tänkte att jag får helt enkelt snabba på och fortsätta gå, tanken slog mig liksom inte att jag skulle vända och gå en annan väg.. Nej då, vi traskade vidare och jag fick en och annan tanke "vad var de som lät?, är det någon som förföljer mig?", hemsk känsla med andra ord. Så här efteråt när jag och Maja kommit innanför dörren och myser i soffan så tar känslan över stolthet över! Jag tog mig runt, trots mörker!
 
Världens bästa Maja lämnar aldrig mattes sida och idag var hon extra "nära" när matte kände sig otrygg!