Det är ni som gör endel utav bloggen

Ni fina underbara läsare som säkert kommer tillbaka en gång om dagen, kanske en gång i veckan/månaden eller bara någon gång ibland. Det är ni som gör att bloggen lever. Lever med hjälp av er besökare. Igår hade jag fått en fin kommentar från en gullig tjej. Madeleine. Hon skrev att jag inspirerar med mina tankar. Och hur glad blev inte jag utav de meddelandet? Jätteglad såklart. Det är ju precis det man vill höra när man bloggar om sånt som jag tycker är viktigt. Det får mig bara att vilja skriva ännu mer och kanske till och med hjälpa er där ute med mina tankar. Ni är underbara. Tack för att ni följer mig!

 

Att lära sig att handskas med andra människor

Ni har säkert någongång tänkt att personerna runt er är mindre bra. Det har jag också gjort. I dag försöker jag att tänka på ett annat sätt. Han eller hon kanske hade en dålig dag och att det var just därför som den där taskiga kommentaren kom. Jag inbillar mig att det är just dåliga dagar eller dålig självkänsla som påverkar oss. Om vi i stället skulle tänka som vi gör i trafiken - att man tar hänsyn till andra trafikanter. Tänk om alla kunde tänka så i det vardagliga livet. Det kanske är just den där taskiga kommentaren som gör att han eller hon får jobba ännu hårdare med sin självkänsla. Så är det ju även i trafiken, folk som inte tar hänsyn kanske oxå blir dem som råkar ut för olyckor lättare än oss andra. Det finns säkert logiker i det. Livet är till för att levas och de med en positiv syn. Jag vet i alla fall att jag inte vill minnas tillbaka på mitt liv med svarta ögon. Det skall vara med ett leende på läpparna som jag ser tillbaka och tänker: jag gjorde mitt bästa hela tiden.