När livet är tufft för andra - finns där!

Vi har alla det tufft ibland, kanske på olika sätt - men alla har dagar som är sämre än andra, så är det bara. Vad gör vi då när vi ser att vänner, syskon eller andra i ens närhet mår dåligt? Står vi bara och tittar på utan att säga något?
 
I dag är det dessvärre allt för många som håller allt för mycket för sig själva. Men är det bra i längden? Jag tror inte det. Förr eller senare så brakar det loss och vattnet rinner över bägaren. Jag tror att det är viktigt att visa att man bryr sig oavsett vad han eller hon säger. Många nöjer sig med "det är ok", på frågan om hur det är. Men, jag vill inte att ni slutar där. Känns det som att personen har det jobbigt så visa verkligen att du finns för att hjälpa och inte för att snoka. Det kan vara små saker som att ge personen en kram, och bara visa att man finns där oavsett vad som händer.
 
Vi har alla olika behov av att prata av oss, men alla behöver prata någongång.
Var rädda om varann.

Tänk till en extra gång innan du öppnar munnen

Det är ofta som jag hör hur folk pratar till varandra som inte alltid rimmar så skönt i mina öron. I fredags var ett sådant tillfälle. Jag gick i affären för att handla mat och på flera ställen mötte jag de där två som hade en hemsk ton emot varandra, den ena var helt klart den som klankade och den andra såg mest ledsen ut. Det var kommentarer om mat, godis; "men det där ska väl inte du äta som är så tjock, tittar du dig aldrig i spegeln?". Jag reagerade redan första gången när jag mötte dom och tänkte; men snälla rara det är väl inte upp till dig att bedömma om han/hon är tjock eller inte? Det kanske är personens eget val att se ut så och mår kanske jättebra i just den vikten och formen?!
 
Jag tänker ganska ofta på hur vi människor är mot varann, alla kanske inte mår bra i att vara underviktiga eller öveviktiga men det kanske heller inte gör saken bättre i att vi då trycker ner dom ytterligare i skorna. För honom eller henne kanske det är en ren pina och att höra just den där kommentaren då, den skadar förmodligen mer än vad den gör nytta. Jag mötte hur som helst dessa två en gång till och då hörde jag samma person säga "nä men jag ska då aldrig bli så tjock som du", i det läget kunde jag inte bara gå förbi utan att markera så jag stannade upp och blängde på personen som återigen klankade. Han/hon blev ganska paff av att jag blände och valde att titta ner i golvet. För mig kändes det skönt att kanske genom att jag faktiskt reagerade fick personen att tänka till. Nästa gång kanske det är du som råkar ut för någon som tycker att du har fula skor, eller har stor rumpa.
 
Jag tror att det är jätteviktigt att faktiskt acceptera varandra som man är. Jag tränar just nu som en tok och äter efter antalet kalorier per dag men det är något som jag valt, ingen annan. Det är jag själv som tagit ställning till att jag vill förändra och det är en jäkla skillnad.