Ett sista ögonblick, DAG 30

Med ett sista ögonblick skulle jag verkligen vilja få alla er där ute att inse att livet är för kort för att slösas bort. Vi lever bara en gång och det är här och nu! Jag hör alldeles för ofta hur personer i min närhet skulle vilja göra saker men "hinner" inte. Visst är det så även för mig vissa dagar/veckor, men jag försöker ändå se till att göra det som får mig att må bra.
 
Är det skogen som är min energikälla så ser jag oxå till att få tiden att räcka till för att jag skall kunna vara där en stund. För visst kan ni hålla med mig om att om man inte får utlopp för de man själv vill göra så kommer man inte att må bra i längden. Tänk på de och ta hand om din tid. Livet går inte i repris.
 
 

Det här ska jag bli när jag blir stor - DAG 29

Redan som liten tjej älskade jag att pyssla eller att greja med händerna. Allt från pusslande till målande och till och med broderande! På senare år gick de där pysslandet över till skapande. Klippa, färga, sätta i löshår på vänner, lära mig nya låtar. Och så nu ännu några år senare så sitter allt de där kvar men till detta har även intresset för marknadsföring, hemsidor etc vuxit i mina intressen.

 

I bland tänker jag att jag kanske skulle arbetat med att driva en egen firma tillsammans med någon som skulle brinna för uppgiften lika mycket som jag. Ett café kanske? Fast nej.. Tänk alla tidiga mornar det skulle innebära.. Jag trivs ganska bra med mitt nuvarande yrke men målet är att bli personalchef på ett större företag... (Resten får bli en hemlis, kan ju inte avslöja mina drömmar helt).

Saker jag saknar - DAG 28

Det finns en sak som jag kan sakna något fruktansvärt mycket. Det är att få sjunga, uppträda, träna inför något gig tillsammans med min sångkompanjon Staffan. Vår resa avslutades i höstas när han valde att följa sitt hjärta och flytta till kärleken i Köping. Vi hade egentligen en julkonsert inplanerad till december 2011, men den blåstes av i sista stund.

Att sjunga med Staffan var riktigt roligt, vi kände varandra så väl samt att rösterna passade så fint ihop. Tro mig! Det har vi fått höra måååånga gånger, att stämsången är bland de finaste. Jag har försökt många gånger att ta tag i sången tillsammans med andra, men blir bara besviken. Staffan kände jag sedan innan. Skulle de bli samma goa känsla med någon som man inte alls känner? Den frågan har jag inte svaret på, men jag tror kanske att jag en dag står där igen tillsammans med någon som gillar att sjunga och ha kul precis som jag.